Löpnin v2 på 5 km utmaningen

Veckan började inte på topp med ambulans in på sjukhus och order om att ta det lugnt i minst 24 timmar. Jag tog det lugnt i 48 timmar vad det gäller träning och sedan gick jag på ett Zumba marathon.
Löpningen fick vänta en dag till och då tog jag en långpromenad på 8km var jag mitt i la in 2,5km löpning/jogg.
I fredags blev det 5km löpning och igår hela 7km löpning/jogg.

Det betyder att jag denna vecka har sprungit totalt 500 m kortare än vad jag borde och ett pass mindre än vad jag skulle.

Men allt som allt är jag nöjd (ja promenaden är medräknad).

Svettigt värre

Nu efter Göterborgsvarvet har jag inga lopp inplanerad förräns i augusti. Därför tänkte jag ta denna sommar till att få lite mer fart i mina ben. SUB60 på milen är nu så nära att jag planerar att spränga den totalt på tjejmilen i september.

Så hur gör jag då för att bli snabbare?
Jo steg 1 hoppa på Nikeappens 8 veckors träningsprogram för att bli snabbare på 5km & direkt efter det hoppa på samma apps 8 veckors träningsprogram för att bli snabbare på milen.

Detta betyder att helt plötsligt så styr appen mitt träningsprogram och jag behöver inte träna, bara prestera. Detta betydde idag 5 km löpning i gassande solsken med fart ökning sista 1.5km.

Ni kan nu kalla mig "den läckande disktrasan"

542 dagar

Jaha då var väntan över:

Jag har fått en plats att springa New York City Marathon 2015.

Hur tänkte jag där? En Mara 4,2 mil = 42 km =42000m vill inte ens tänka på hur många steg det är.

Dags att börja träna på att ta sig längre än en halvmara i sommar då.

Spring för livet, Skövde 1 maj 2014

I dag var det dags för spring för livet i Skövde. Ett välgörenhetslopp där alla intäkter går till cancerfonden.
Solen strålade och vinden var bitande kall. Vart tog vårvärmen vägen?

Jag hade anmält mig till 5 km loppet dels för att en kompis ville att jag skulle agera hare åt henne (hon avstod pga kraftig pollenallergi) och dels för att vänner givit mig råd att ett 10 km lopp kunde bli för tufft för min kropp mellan mina två halvmarathon.

Efter vad kroppen presterade i måndags hade jag idag inte mycket hopp om att jag skulle ta mig runt på en tid som klassades värdig (allt under 30 min).

5 min innan start stod jag i toan kön i panik Blåsan var full och världens längsta/segaste kö masade sig framåt. Jag hann kissa och dra av mig överdragskläderna innan starten gick, samt ta mig fram till startfållan. Ouppvärmd startade jag i ett lungt tempo (första milen på 6:30) och sedan så sprang jag i mitt tempo hela vägen i mål. Halvvägs så började jag sakta men säkert att öka tempot och kroppen lydde. Jag pressade mig aldrig utan sprang bara efter vad kroppen ville ge mig. Med en skön slutspurt spang jag i mål på tiden 29:05.

 Helt klart godkänt, men framför allt kändes det skönt att kroppen presterade utan att jag behövde tvinga den och att jag hade bra tryck i min slutspurt.

Varför inte liksom

Korta intervaller som var bland det längsta jag träffat sen jag började springa = Det gick åt skogen klarade 50-75 m i högre tempo inte 200 m

Extremt höga pollenhalter = Hallå jag icke pollenallergiker har svårt med syre

Skit dag på jobbet = Släng inte en ångestattack så spikar vi denna träning


4 km blev det och den slutade i en nedjogg med andningsnöd, tårar som spurtade och ett knä som smärtar.

Vi tar med oss att vissa dagar går det bättre och andra dagar går det inte alls!!!

Imorgon är en annan dag.

Att ge kroppen vad den behöver

Fysiskt sett är nu min kropp återhämtad och jag borde vara ute och springa mina rundor som vanligt. I verkligheten har inte detta riktigt fungerat. Jag löptränade i måndags och min kropp var så tung, varje steg var en fight under de långa intervallerna. Känslan att jag stod still var övermäktig och rädlsan att vågra ta i fanns där.
Jag var sur och kinkig efteråt för det kändes så dåligt. Att kroppen inte var helt återhämtad och att jag skulle känna mig seg var helt ok enligt de jag tränade med (det hjälpte lite) att jag sedan sprang mina snabbaste (totalt) långa intervaller på över ett år gjorde att det kändes ganska bra ändå. När jag väl upptäckte detta några timmar senare.

Jag har i veckan dansat och det gick riktigt bra, i piuetterna är det dags att ta tag i formen och jag börjar känna mig mer följsam. Alltså mindre elefant i porslinsbutik mer försiktig elefant i porslinsfabrik. Under floor tecnique så var det tungt. Alltså jag hade träningsvärk i HELA kroppen dagen efter. Inte träningsvärk jag dör kommer inte ur sängen utan mer träningsvärk det är lite tunt att flytta kroppsdelar. Alltså fantastiskt skön träningsvärk.

Resten av veckan har det varit mycket jobb med konstig sömnrytm. Mycket lite sömn mycket jobb på natten. Lyckades trots detta klämma in ett dans pass och har nu lärt mig hur min kropp signalerar att den är utmattad.
 Laddar nu efter sömn för ett pass i solen. Tror det blir 3 km PW uppför berget och sedan 12 km löpning.

Göteborgsvarvets löparkvällar

Nu är det vår! Löparkvällarna inför Göteborgsvarvet har dragit igång. Jag tycker detta är en fantastisk ide som man har att det är gratis att träna, med grupp indelningar och trevligt likasinnade människor.

Idag var det dags för distanspass och jag hoppade på grupp 2. Hängde med dem i 8 km, sen halkade jag vid 9 ner i grupp 2½ (egen nämd grupp) och följde dem in i mål (10 km).

Mina ben värker nu och min hälsena är inte glad (inte alls glad utan riktigt riktigt sur), rumpan bränner. Men jag är så nöjd. Trots smärta och ner halkande av grupper så sprang jag faktiskt snabbare än när jag var med senast. Det går framåt helt enkelt.

Nu är planen att kroppen ska få återhämta sig. Jag kommer att springa några lugna rundor, strecha & yoga fram tills dess att det är dags för New York Womens Half Marathon näst nästa helg.

Vecka 13

Veckan började inte så bra med att jag låg i ryggläge i soffan med värk i ländryggen. Trots detta så chansade jag och gick på baletträningen på tisdagen och ryggen kändes ok. Jag undvek att göra vissa styrkeövningar där jag kände att det kunde bli dum belastning på just ryggen (bakvändplanka med benlyft tex).

Onsdagens träning blev som den blivit de senaste 3 veckorna inställd. Kroppen var som tidigare veckor helt slutkörd. Jag har nu bestämt mig för att onsdagar blir en vilodag om det inte är så att jag känner mig pigg. När vi pratar slutkörd så är jag alltså trött från det att väckarklockan ringer på morgonen tills det att jag går och lägger mig vid 21 på kvällen. Jag orkar knappt köra bil, vara fokuserad och instruera mina elever i sina uppgifter eller besvara de frågor som dyker upp. Visst det kanske vore bra att röra på sig, men när kroppen är tung, seg och utmattad tror jag på att jag ska lyssna på den.

I torsdags blev det yoga och den kändes riktigt bra, samma här som i tisdags så bytte jag ut de övningar där jag kände att ländryggen kunde felbelastas. Vad som börjar kännas frustrerande är att jag verkar ha tappat styrka i överkroppen, eller så kanske det är så att jag börjat jobba med teknik och helt plötsligt inte klarar de simplaste lyft med armarna. Men skam den som ger sig.

Fredag spenderade jag hela dagen i bilen och när jag väl kom hem från jobbet blev träningen att släppa hem all den mat jag handlat. Jag STOR handlade, nu är skafferi, frys och kyl väl påfyllt.

Lördag morgonjogg 3 km där jag lyckades att sträcka min högra hälsena, var tydligen alldeles för kall för en lugn morgonjogg. Efter jobbet så gav jag mig sedan ut på en lång PW 16,5km blev det. Orginal planen var löprunda, men med en bråkande hälsena valde jag att gå istället. Jag vet stel, men i slutet så värkte alla delar på benen och hälsenan glömdes bort.

Söndag. Dansklass på gymmet.

Lördagslöpning

I lördags begav jag mig ut för att få lite distans och tid i kroppen. Jag tänkte köra på samma koncept som jag gjorde i december innan jag lyckades med att sabotera mitt knä. 1) För att det är en perfekt runda, 2) för att ha något att jämföra med hur jag ligger till träningsmässigt.

I december kom jag 15km på strax under 2 h, i lördags kom jag 16 km på 2h. Helt klart godkänt jag är tillbaka dit jag var i december.

En annan skillnad var att jag denna gång sprang hela milen och sen gick upp och stapplade ner från berget. Ja det var tungt ner, inte en tanke på lätt jogg. Målet nu är att jag till nästa helg tänkte köra samma upplägg samt lägga på 5an. Detta kommer att bli mitt sista längre pass innan New York eftersom jag faltiskt måste låta min kropp vila upp sig lite med.

Vad som mer var kul var att det kändes som att jag flög fram på milen, benen var pigga och huvudet var med. Det var inte förräns syret tog slut vid 8 km som jag stannade till i 50 m för att få ny luft och sedan satte av i samma hastighet igen. Jag slog alltså ytterligare ett tidsrekord på milen i helgen (det är nu två helger i rad jag gjort detta). Nu var det ju inte tänkt att det skulle gå så snabbt, men jag ska inte klaga.

Helt plötsligt känns SUB60 på tjejmilen i september som en dans på rosor.

Håll in, sträck, böj, snurra

Ja sådana är mina tisdagar på dansen, någon kroppsdel ska hållas in, någon annan upp en tredje ut & sen kan vi i detta slänga in en stabil piruett (haha) eller upp på tå & hitta balans. På ett ben.
Men det är så kul! Piruetterna sitter inte alls, men nu komemr jag kontrollerat runt ½-3/4 varv och ibland är olyckan framme och det blir ett helt. Men det går framåt.

Igår var en stel dag. Vilket jag misstänkte efter ett distanspass på söndagen och backar på måndagen. Tog det alldeles försiktigt på backarna dock (hade ingen träningsvärk), men under sista intervallen så vek sig knäet lite lätt. Så jag tog i efter MIN kropps förmåga :)

Helgens löpning

I fredags gick jag till gymmet som vanligt för att springa intervaller på morgonen, men kroppen var inte med mig alls. Det blev 6 intervaller sen ville jag inte mer utan valde istället att köra powerwalk på random hill. Ville helst av allt bara gå hem och krypa ner under täcket så kompromissade med in kropp lite där.

På kvällen hade jag lovat att följa med Fat to fitness Mia till gymmet och köra lite mage och rygg. Kom till Campushallen och ställde mig först på en crosstrainer för alla löpband var upptagna, men crosstrainer modellen var bland de läskigaste jag testat så efter 1 km bytte jag till löpbandet och sprang i 15 min utan några problem som uppvärmning. Känslan från morgonen var som bortblåst.

I lördags hade jag sedan länge planerat att köra ett distanspass innan min kurs började ner till Stångån och sen hem igen. Detta är en sträcka som jag bränt mycket sula på under tiden som jag studerade i Linköping och mådde psykiskt dåligt. Vad jag inte hade räknat med i min planering var att benen skulle vara lika pigga som fredagsmorgonen (alltså 0% motivation) och att efter 5 km skulle börja så snedvind framifrån som resulterade i rak motvind i 4km i svag uppförslutning. Att jag gick och funderade på om jag skulle ta en taxi hem de sista 2 km är ingen underdrift. Hade för lite kläder på mig (vindjacka, lager 2 tröja och underställ, tights och långkalsonger, vantar, pannband, kompressionstrumpor) och vinden slet i en, men stretade framåt i så snabb fart jag kunde gå i. Jag var mottligt road när jag kom hem, men jag hade tagit mig ut och iallafall rört på mig i 10 km.

söndagen var det kurs och när jag gick hem för att hämta bilen och köra hem till Skövde så värmde solen, fåglarna kvittrade och jag njöt och kroppen skrek efter att få springa. SÅ jag gick hem slet upp löpkläderna och begav mig ut på 5an som ligger i skogen var jag bor. Kroppen kändes bra, trycket var fint. Kanske lite väl bra. Efter 3 km fick jag stanna för syre, efter ytterligare 1 km fick jag stanna för att inte börja spy och sen sprang jag den sista km hem till dörren. Känslan var fantastisk trots att jag fick stanna så studsade jag hem och bara kände lugn i kroppen de 25 milen hem.

10.5 km i regn och hagel

Det var tänkt att jag skulle vila kroppen idag och imorgon köra både danspass och en distansrunda. Men suger kom krypande att jag behövde röra på mig. Så drog på mig alla lager med kläder som krävs just nu för en utomhus runda och gav mig ut. Hade egentligen tänkt köra 120 min, men det blev "bara" 71 min istället.

Jag är helt nöjd med det. Både tiden och distansen. Känner också att jag sakta men säkert börjar lära mig min nya stad och hitta bra löprundor. Som idag så hittade jag en som är nästan exakt 10km och 500 m till har ingen dött av ;)

Nu ska jag bara hitta en som är  15 & 20 med. Jag har alltid berget där jag har hela spekrat på olika turer, men när det är blött och lerigt är det skönt att veta vart jag ska ta vägen nere i bebyggelsen.

Energihög måndag

Efter en dag på jobbet var jag lyckades med att både tugga taggtråd, låte hornen i pannan växa ut, samt glömma gömma svansen under ett och samma möte, var det med iver jag insåg att det är VÅR i luften.

Var tvungen att ta av ett par strumpbyxor på jobbet eftersom jag kände att jag höll på att kokas (jag har ett par nylon och ett par bomulls på vintern eftersom jag tycker det är varmast så). Jag fick även ett stort sug på att ge mig ut och springa, men hade planer att dansa Afro nere på City gymmet. Bestämde mig att jag skulle springa hemifrån gymmet och tog helt enkelt träningskläderna under löparplaggen som ett underställ.

Afron hade ny koreografi och det var ös från go (som vanligt). Efter det på med löparplaggen och  ut i mörkret. Valde en väg hem som jag trodde skulle bli ca 3 km. Men den var bara 2.5ish. Och jag tyckte jag tog i gällande omväg hem (förstår ni hur nära jag bor gymmet).

Jag var pigg i varje löpsteg hela vägen hem. Tror inte ni kan förstår hur skönt det var. Inga stela ben eller trötta ben, utan bara piggt och glatt.

Plötsligt händer det

Jag skulle ut och gå en promenad. Hade inte en enda tanke på att springa, ville inte ens springa från början. Efter 3 km började det att klia i benen och när backen planade ut tänkte jag att jag springer väl så långt jag orkar (med måndagens urkassa runda i bakhuvudet).

Jag orkade 4,5 km i bra tempo alltså hela vägen hem till backen innan porten. Så det hela slutade på 9.5 km.

Mycket nöjd med min prestation idag!

Vecka 5, 2004 veckan som sprang förbi

Vart tog veckan vägen?
Jag som hade tänk att kicka igång denna blogg med lite mer inlägg än 2-3 i månaden, planen är att jag ska försöka skriva 2-3 inlägg i veckan och då inte alla samtidigt på helgen.

Denna vecka tänkte jag bloggat i onsdags när jag för första gången i mitt liv testade springa intervaller på löpbandet. Det gick sådär men skam den som ger sig. Hittade inget program så fick köra manuellt och att de manuella knapparna inte var lika snabba som jag ville ingav visst frustration (de stannade hela tiden på 8, 11.2 och 13.0) men ska testa annat band nästa vecka där jag vet att intervall funktionen finns. Sen att jag höll på att flyga av bandet när jag gick ska vi inte tala om.

Sen tänkte jag även bloggat i torsdags då jag både körde Yoga och sen simmade 850 m efteråt. Stumma ben i simmbassängen var en helt nu upplevelse, men bra tempo och tryck så är helt nöjd. Och det var nästan tomt. lyckades ändå krocka med en man som inte lyckades hålla sig på sin sida banan.

Igår blev det iallfall en instagram bild från gymmet, men hann aldrig göra ett blogg inlägg (trots att jag har appen på min telefon). Morgon träning med bästa kollegan blev det.

Så för att summa upp denna vecka så har jag tränat 4 av 6 dagar, har träningsvärk som bara den i lår och mellan skulderbladen. Original planen hade en distansrunda inplanerad för idag, men knäet och kroppen skrek igår vila (så jag lyssnar).

Att jag inte kommit hem förräns tidigast 20.45  gör att kroppen är mer sliten än den borde (hallå jag behöver min skönhetssömn).

Veckans pass:

Tisdag: Balett 60min + floorteqnicue 60 min
Onsdag: Intervaller 25 min + 55 min power
Torsdag: Yoga 90 min + 850 m simning
Fredag: Kettlebell & Pialtes boll 30 min + 15 min strech

2014 löpning

Det har inte blivit någon löpning detta året. Förräns nu!

I söndags testade jag att springa ett distanspass. Det blev totalt 12.5 km, men efter 9 km fick jag helt ge upp och gå innan dess så var det lite olika tempo. Allt från gång till lite snabbare löpning.
Efter 9 km orkade inte knämuskulaturen hålla ihop knäet utan det började glida i sidled så jag valde att gå sista biten tillbaka till klubbstugan. Höll på att avlida utav detta med eftersom det i slutet av turen kommer en backe som heter duga. OM jag någon gång i mitt liv lyckas med ett högre tempo än gång (krypa) upp så är jag nöjd.

Hur lång tid det tog det vet jag inte, men vet att inte gick det snabbt.

idag fredag gick jag till gymmet skulle köra intervaller, men fegade och valde istället att springa 5km. Och 5 km på 30 min blev det. Helt klart nöjd med detta tempo och distans. Knäet kändes lite vid uppvärmningen men annars gå gick det galant.

Mitt mål är nu att till nästa distans träning i februari klarar att springa ca 10-11 km utan problem med knäet.

Träningsåret 2013

2013 började med att jag kunde börja springa igen och mitt vänster ben var bättre. Höstens vila, styrka och simning gjorde susen.

Fokus låg på att träna inför Göteborgs varvet och träning blev det. Kanske inte lika hårt som jag hade önskat, men att vaden inte krånglade och att jag skulle stå i min startgrupp var mitt mål.
Lyckades gå och bli dundersjuk veckan innan varvet så löpning 21 KM uteslöts och istället blev det en jogging/PW tur med en kär vän som hade problem med benhinnorna runt Göteborg. Tog mig runt och inte helt missnöjd med tiden (för en PW/jogg).

Sen var det hundlöpet eller dödens runda som jag också skulle vilja kalla den veckan efter. Jag var sliten efter varvet, det var varmt och Ki höll hela tiden en växel över mig, jag trampade fel och kunde inte springa längre än 3km utan kraftiga smärtor i höger foten förräns början på augusti. Hade dragit upp en gammal fotskada och eftersom jag inte bröt när jag trampade fel utan sprang/joggade vidare i 7km har jag ingen annan än mig själv att skylla på.

Detta betyder att jag inte var i form inför tjejmilen som jag ville, tog mig runt och de första 6km gick super sen började jag frysa och må illa så tog det säkra före det osäkra och sänkte på tempot (alltså gick in på sämre tid än förre året). Det var värmebölja kanske ska tillläggas och att man börjar frysa kändes inte ultimat, att jag började frysa förra året i spöregn är en helt annan femma.

I oktober blevjag tillfrågad av en kompis om jag inte ville springa billingehus loppet med henne, men enbart 5Km eftersom hon inte kände att hon orkade alla backa på det långa loppet. Tyvärr blev hon skadad så jag fick springa själv och persade med 4 min!! Äntligen ett lopp som gick min väg.

Resten av året har jag fokuserat på att bygga upp en jämn styrka i kroppen (jag är mycket mycket starkare i höger än vänster) och lägga grunderna inför de halvmaror jag ska springa i vår.

Nu till det tråkiga. Nyårsafton första åket för dagen trillar jag i skidbacken och mitt vänster knä klickar till. Det var en riktig mesvrupa där jag inte hade någon fart, men två kullerbyttor med skidorna kvar på blev det. Ont gjorde det och knäet svullnade, men tänkte att det bara var en sträckning. Sitter nu i soffan och ska få en akutid till idrottsläkaren i staden så fort helgerna är över. Knäet viker sig i sidled vid felbelastning.

367 dagar var mitt vänsterben skadefritt...

Latmasken

Planen var idag att ta sig upp på berget och närvara vid varvets löpträning som nu under vintern hålls 1 gång i månaden. Denna plan höll sig ända tills jag vaknade 40 min innan jag behövde vara på plats. Jo alltså rimligtvis hade jag hunnit både äta frukost, klä på mig, ta mig upp på berget utan att behöva stressa allt för mycket. Men om man sedan plussar på att himlen var jämngrå, regnmolnen hängde nedanför berget vi skulle vara på och det blåste.

Min hjärna sa helt enkelt stanna i sängen, bli inte förkyld nu igen när du för första gången på 2 veckor faktiskt vaknar utan snor och ont i halsen.

Det är spännande det där har just nu dåligt samvete för att jag inte gick och tränade, men vet att oddsen till att förkylningen kommit tillbaka redan imorgon är övervägande stora. Hur kommer det sig att man ska känna dåligt samvete för att man valde hälsan framför träningen när molnen hänger tunga och vinden viner? Förresten så regnar det nu med.....

Imorgon är en annandag och planerna att bege mig ut i spåret efter jobbet är redan lagda.

När vädret sviker Simma

Idag var planen intervaller. Den planen varade tills dess att jag skulle hem från jobbet och isdroppar trillade från himmlen. Jag var inte alls sugen på att bli kall och blöt om fötterna.

En vän sa då några visa ord: Hellre varm och blöt än kall och blöt.
Så jag gick och simmade 2100 m blev det och att jag var mer död än levande när jag drog mig ut bassängen är ingen underdrift.

Denna vecka har jag nu simmar 3600m och sprungit 0km så här långt.
Jag har även dansat 2x60 min & kört 2x30min core samt 60 min yogilates.

Imorgon är det dans på agendan och till helgen styrka, löpning och yoga.

Söndagsträning

Idag är det både cardio och yoga på schemat.
Efter torsdagens fartlek har jag haft en mordisk träningsvärk i framsida lår och rumpa efter det att vi körde löparstyrka.
Pilatsenen i fredags var tuff och i vissa moment var faktiskt det lätta alternativet för svårt eftersom mina muskler var lite ömma.

Idag så ska de få veta att de lever igen,eller hela kroppen ska.
Planen är att köra ett 75 min Yoga och sedan en 1K pyramidpå löpbandet.

Varför löpbandet?
Alltså hur stor är chansen att jag tar mig ut i gyttjan efter yoga passet?
Istället tänkte jag köra direkt i anslutning.

En Pyramid är alltså intervaller där man bygger upp och sedan ned.
Jag följer den här pyramiden idag.