90 min zumba marathon

Efter 48 h med lugn och vila så började det krypa i kroppen att få röra sig. Jag hade sedan tidigare planerat att köra ett zumba marathon på Helens dansskola. Inte för att jag haft möjlighet att köra något zumba pass där innan. Det var så kul, efter 45 min var vi alla drypande av svett. Hur tänkte jag när jag tog på mig ett par långa tights?!

Jag kommer helt klart att försöka hänga med på så många pass jag kan i höst. Måste dock tänka på att träningen inte ska bli en stress utan den ska hållas under kontroll (som resten av mitt liv).

Vecka 2 i 5km utmaningen = veckan med beordrad vila

Jaha började dagen med att planera hur jag ska få ihop löpningen på resande fot. Planen blev bara en plan som inte kommer utföras. 

Förmiddagen slutade i ambulansfärd genom Stockholmsgator. Ett kraftigt migränanfall var orsaken. Så nu är jag beordrad till att ta det lite lugnare. Inte utesluta träningen menta hand om mig. Varför det blir vila tills jag kommer hem igen. 

Tunga ben och känslan av utmattning

Igår vart planen att jag skulle förflytta mig i 7km. Alltså 7km i valfritt snigeltempo inga problem. Eller?

Egentligen skulle jag igår kör tur och retur till Stockholm, men pga sjukdom blev denna plan inställd och jag kunde sitta hemma i min egen vrå och skriva min 5 h hemtenta.

Jag skickade in tentan och sen kom tröttheten. Ni vet man är så utmattad att man känner sig mer zombie än människa. Eftersom jag kunde gick jag och vila i en timme och sen bytte om för min planerade löprunda.

På med kläder, in i bilen upp på berget. Fortfarande helt utmattad i kroppen med en tanke att det släpper när jag börjat röra på mig. Börjar springa ovh benen är so. Två stockar med 5 kg vikter runt fotlederna. I 3.5 km biter jag ihop och springer (går i de riktigt branta backarna) sen är benen slut de har inte mjuknat upp. Beslutar då att gå snabbt resten av distansen. Efter 5km orkar jag psykiskt inte röra mig mer utan vill bara lägga mig ner och sova. Beslutar mig då att lägga ner distansen 7 km och nu bara ta mig till bilen. Distansen slutade på 5,6 km och jag har aldrig känt mig så utmattad efteråt. Seg, trött, halvdöd ja, men nollställd tom aldrig.

Idag är det vilodag och imorgon en lugn 5km runda inplanerad. Att jag behöver återhämta kroppen från förra veckan det vet jag och jag inte kan kräva något från kroppen, men att känna mig så tom det var jag inte beredd på. Bara att hoppas att jag är åter på banan om ca 2 veckor och att jag tills dess lyssnar på kroppens signaler.

Svettigt värre

Nu efter Göterborgsvarvet har jag inga lopp inplanerad förräns i augusti. Därför tänkte jag ta denna sommar till att få lite mer fart i mina ben. SUB60 på milen är nu så nära att jag planerar att spränga den totalt på tjejmilen i september.

Så hur gör jag då för att bli snabbare?
Jo steg 1 hoppa på Nikeappens 8 veckors träningsprogram för att bli snabbare på 5km & direkt efter det hoppa på samma apps 8 veckors träningsprogram för att bli snabbare på milen.

Detta betyder att helt plötsligt så styr appen mitt träningsprogram och jag behöver inte träna, bara prestera. Detta betydde idag 5 km löpning i gassande solsken med fart ökning sista 1.5km.

Ni kan nu kalla mig "den läckande disktrasan"

Göteborgsvarvet, 2014

Igår var det dags för mitt andra göteborgsvarv. Uppladdningen iår var bättre än förra årets (då jag låg i feber hela veckan). uppladdningen sista veckan var den dock inte optimal. 

Med 12 dagars jobb i rad, studentvecka med resa, studentmiddag och själva studenten så låg både sömn och matintag på minus. Kroppen har varken fått vila eller träna rätt. 

Två löptundor på två veckor, en dag med fångarna på fortet och två dagar i högaklackar. 

Dagen började igår med en stabil frukost och ett svart hål till magsäck (hade ingen mättnadskänsla). Jag åt så mycket jag vågade innan jag begav mig till start. 

Lyckades missa min startgrupp och fick hoppa in i den bakom. 

Startade loppet i ett någorlunda lugnt tempo med de första 5km på strax över 30 min, men sen gick det lite för snabbt fram till 15 km som jag passerade på ~1:40. Det hade gått alldeles för fort och strax efter började benen ge efter. 

Längs med vägen stod det en man som delade ut vanilj fudge kuber. Att jag grät av lycka att få en kub är en underdrift. Jag kan lugnt påstå att han räddade mitt lopp. 

De sista 6km hade jag ändå inget att ge så efter ytterligare 47 min spurtade jag över mål linjen (jag bara vägrade låt klockan slå över till 16:46!).

 

Tiden blev 2:28:22 så jag är ändå nöjd.

Lopp 3, 2014 Göteborgsvarvet

Morgonens förberedelser: 

Frukost

Fläta hår

Fixa blåsor

Klippa sönder klänning till perfekt kjol

542 dagar

Jaha då var väntan över:

Jag har fått en plats att springa New York City Marathon 2015.

Hur tänkte jag där? En Mara 4,2 mil = 42 km =42000m vill inte ens tänka på hur många steg det är.

Dags att börja träna på att ta sig längre än en halvmara i sommar då.

Spring för livet, Skövde 1 maj 2014

I dag var det dags för spring för livet i Skövde. Ett välgörenhetslopp där alla intäkter går till cancerfonden.
Solen strålade och vinden var bitande kall. Vart tog vårvärmen vägen?

Jag hade anmält mig till 5 km loppet dels för att en kompis ville att jag skulle agera hare åt henne (hon avstod pga kraftig pollenallergi) och dels för att vänner givit mig råd att ett 10 km lopp kunde bli för tufft för min kropp mellan mina två halvmarathon.

Efter vad kroppen presterade i måndags hade jag idag inte mycket hopp om att jag skulle ta mig runt på en tid som klassades värdig (allt under 30 min).

5 min innan start stod jag i toan kön i panik Blåsan var full och världens längsta/segaste kö masade sig framåt. Jag hann kissa och dra av mig överdragskläderna innan starten gick, samt ta mig fram till startfållan. Ouppvärmd startade jag i ett lungt tempo (första milen på 6:30) och sedan så sprang jag i mitt tempo hela vägen i mål. Halvvägs så började jag sakta men säkert att öka tempot och kroppen lydde. Jag pressade mig aldrig utan sprang bara efter vad kroppen ville ge mig. Med en skön slutspurt spang jag i mål på tiden 29:05.

 Helt klart godkänt, men framför allt kändes det skönt att kroppen presterade utan att jag behövde tvinga den och att jag hade bra tryck i min slutspurt.