Lördagslöpning

I lördags begav jag mig ut för att få lite distans och tid i kroppen. Jag tänkte köra på samma koncept som jag gjorde i december innan jag lyckades med att sabotera mitt knä. 1) För att det är en perfekt runda, 2) för att ha något att jämföra med hur jag ligger till träningsmässigt.

I december kom jag 15km på strax under 2 h, i lördags kom jag 16 km på 2h. Helt klart godkänt jag är tillbaka dit jag var i december.

En annan skillnad var att jag denna gång sprang hela milen och sen gick upp och stapplade ner från berget. Ja det var tungt ner, inte en tanke på lätt jogg. Målet nu är att jag till nästa helg tänkte köra samma upplägg samt lägga på 5an. Detta kommer att bli mitt sista längre pass innan New York eftersom jag faltiskt måste låta min kropp vila upp sig lite med.

Vad som mer var kul var att det kändes som att jag flög fram på milen, benen var pigga och huvudet var med. Det var inte förräns syret tog slut vid 8 km som jag stannade till i 50 m för att få ny luft och sedan satte av i samma hastighet igen. Jag slog alltså ytterligare ett tidsrekord på milen i helgen (det är nu två helger i rad jag gjort detta). Nu var det ju inte tänkt att det skulle gå så snabbt, men jag ska inte klaga.

Helt plötsligt känns SUB60 på tjejmilen i september som en dans på rosor.