Göterborgsvarvet gick alltså inte som planerat, men planen efteråt var att ta tag i träningen och skaffa gymkort. Inga mer problem med höften och se till att vara i tipp topp form till operationen. Ju bättre form vid operationen desto snabbare kommer man tillbaka.
Sen kom verkligheten in....
Trände bra fram till midsommar, men ju bättre väder desto lättare att avboka sina pass för mddagar på uteserveringar m.m.
Sen har vi midsommarafton en dag jag var så trött att det tog mig 6h att ta mig från sängen till midsommarlunchen (som varade till 16 och jag dök upp 17). Sen var det lekar och alkohol och lekar är aldrig en bra ide, Ännu värre blir det när man lägget till en bit kartong och gräsmatta. Hoppade och mitt knä klickade till.
En vecka efter detta är jag ute med barndomsvänner på sociten i Varberg och halkar på dansgolvet där knät viker sig, Dagarna efter kunde jag knappt gå och knät var ömt och svullet.
Vi hoppar fram till början på augusti och seglar veckan där jag spenderar ca 10h om dagen ombord segelbåtar och kroppen blir rätt utmattad av detta, Så utmattad att när jag skulle gå under en fallen flaggstång en kväll så ville inte knät vara med igen.
Halta Lotta var tillbaka!
Hösten kom och jag var tillbaka på mitt gamla jobb som gick i 200% från den sekunde jag gick tillbaka in genom dörrarna. Fick en kallelse hem i brevlådan och datumet var bestämt, Den 9 september skulle operationen ske.
Den 8e september kommer jag till jobbet och kan knappt svälja. Bara att ringa operation och ställa in operationen och sen åka hem och bädda ner mig i sängen. Skojar inte när jag säger att jag var dunder förkyld i 4 veckor. Det gick från halsen. till näsan till bihålorna.
Fick ny tid och den 22e oktober opererades jag. Det är 5 veckor sedan, men jag tänkte framöver berätta om min operation och rehabiliteringen efter den.
Så under några dagar kommer jag att berätta om dessa 5 veckor och sedan fortsätta min berättelse fram tills den dag då jag faktiskt kan springa ett maraton.
Saturday, November 28, 2015
Friday, November 27, 2015
Long time no see
Nyårslöftet kändes som ett lagom mål.
Inte ett enda av dessa mål kommer att nås till nyår.
I januari bytte jag jobb till ett mer fysiskt arbete och jag började trappa upp löpning, men tyvärr trappades annan träning ner. I februari började jag få ont i höften. Så pass ont att jag var tvungen att upsöka en naprapat inom en vecka då jag mådde illa av att gå i en trappa. Det visade sig att jag hade en rumpa som var förstark för min stackars ljumske och höftkulan drogs helt enkelt sakta men säkert ut ur sin höftskål.
Med några besök hos Erik på Kroppsforum i Uddevalla där han knäckte loss låsningar i rygg och höft, samt masserade loss en del knutor i rumpan. Dessa knutor trodde jag vid första besöket var ben, men han berättade att det bara var spända muskler. I början gick jag på behandling var 4e dag, och efter 3 besök släppte det.
Mellan besöken fick jag strecha och träna hemma. Han konstaterade att problemen med höften berodde på mitt skadade korsband i knät. Jag snebelastade och la all vikt i höften och inget i knät. Efter en del funderingar och samtal bestämmade jag mig för att ringa min ortoped på vårdcentralen för att diskutera mina alternativ då 6 månaders sjukgymnastik inte fått bukt på knät.
Sagt och gjort i mars var jag hos min ortoped och fick en remiss till kirurgen. I april blev jag kallad till kirurgen och efter en konsultation så beslutades det att jag skulle opereras inom 3 månader. Inom dessa tre månader kom ett sommar uppehåll på operation så till hösten skulle det ske.
Jag sprang Göteborgsvarvet eller sprang och sprang jag soppatorskade vid 17 km och sen vinglade jag i mål. Jag var inte tillräkligt tränad inför detta loppa pga alla höftproblem jag haft under våren.
Inte ett enda av dessa mål kommer att nås till nyår.
I januari bytte jag jobb till ett mer fysiskt arbete och jag började trappa upp löpning, men tyvärr trappades annan träning ner. I februari började jag få ont i höften. Så pass ont att jag var tvungen att upsöka en naprapat inom en vecka då jag mådde illa av att gå i en trappa. Det visade sig att jag hade en rumpa som var förstark för min stackars ljumske och höftkulan drogs helt enkelt sakta men säkert ut ur sin höftskål.
Med några besök hos Erik på Kroppsforum i Uddevalla där han knäckte loss låsningar i rygg och höft, samt masserade loss en del knutor i rumpan. Dessa knutor trodde jag vid första besöket var ben, men han berättade att det bara var spända muskler. I början gick jag på behandling var 4e dag, och efter 3 besök släppte det.
Mellan besöken fick jag strecha och träna hemma. Han konstaterade att problemen med höften berodde på mitt skadade korsband i knät. Jag snebelastade och la all vikt i höften och inget i knät. Efter en del funderingar och samtal bestämmade jag mig för att ringa min ortoped på vårdcentralen för att diskutera mina alternativ då 6 månaders sjukgymnastik inte fått bukt på knät.
Sagt och gjort i mars var jag hos min ortoped och fick en remiss till kirurgen. I april blev jag kallad till kirurgen och efter en konsultation så beslutades det att jag skulle opereras inom 3 månader. Inom dessa tre månader kom ett sommar uppehåll på operation så till hösten skulle det ske.
Jag sprang Göteborgsvarvet eller sprang och sprang jag soppatorskade vid 17 km och sen vinglade jag i mål. Jag var inte tillräkligt tränad inför detta loppa pga alla höftproblem jag haft under våren.
Subscribe to:
Posts (Atom)