I dag var det dags för spring för livet i Skövde. Ett välgörenhetslopp där alla intäkter går till cancerfonden.
Solen strålade och vinden var bitande kall. Vart tog vårvärmen vägen?
Jag hade anmält mig till 5 km loppet dels för att en kompis ville att jag skulle agera hare åt henne (hon avstod pga kraftig pollenallergi) och dels för att vänner givit mig råd att ett 10 km lopp kunde bli för tufft för min kropp mellan mina två halvmarathon.
Efter vad kroppen presterade i måndags hade jag idag inte mycket hopp om att jag skulle ta mig runt på en tid som klassades värdig (allt under 30 min).
5 min innan start stod jag i toan kön i panik Blåsan var full och världens längsta/segaste kö masade sig framåt. Jag hann kissa och dra av mig överdragskläderna innan starten gick, samt ta mig fram till startfållan. Ouppvärmd startade jag i ett lungt tempo (första milen på 6:30) och sedan så sprang jag i mitt tempo hela vägen i mål. Halvvägs så började jag sakta men säkert att öka tempot och kroppen lydde. Jag pressade mig aldrig utan sprang bara efter vad kroppen ville ge mig. Med en skön slutspurt spang jag i mål på tiden 29:05.
Helt klart godkänt, men framför allt kändes det skönt att kroppen presterade utan att jag behövde tvinga den och att jag hade bra tryck i min slutspurt.
No comments:
Post a Comment