Latmasken

Planen var idag att ta sig upp på berget och närvara vid varvets löpträning som nu under vintern hålls 1 gång i månaden. Denna plan höll sig ända tills jag vaknade 40 min innan jag behövde vara på plats. Jo alltså rimligtvis hade jag hunnit både äta frukost, klä på mig, ta mig upp på berget utan att behöva stressa allt för mycket. Men om man sedan plussar på att himlen var jämngrå, regnmolnen hängde nedanför berget vi skulle vara på och det blåste.

Min hjärna sa helt enkelt stanna i sängen, bli inte förkyld nu igen när du för första gången på 2 veckor faktiskt vaknar utan snor och ont i halsen.

Det är spännande det där har just nu dåligt samvete för att jag inte gick och tränade, men vet att oddsen till att förkylningen kommit tillbaka redan imorgon är övervägande stora. Hur kommer det sig att man ska känna dåligt samvete för att man valde hälsan framför träningen när molnen hänger tunga och vinden viner? Förresten så regnar det nu med.....

Imorgon är en annandag och planerna att bege mig ut i spåret efter jobbet är redan lagda.