Tuesday, March 11, 2014

Helgens löpning


I fredags gick jag till gymmet som vanligt för att springa intervaller på morgonen, men kroppen var inte med mig alls. Det blev 6 intervaller sen ville jag inte mer utan valde istället att köra powerwalk på random hill. Ville helst av allt bara gå hem och krypa ner under täcket så kompromissade med in kropp lite där.

På kvällen hade jag lovat att följa med Fat to fitness Mia till gymmet och köra lite mage och rygg. Kom till Campushallen och ställde mig först på en crosstrainer för alla löpband var upptagna, men crosstrainer modellen var bland de läskigaste jag testat så efter 1 km bytte jag till löpbandet och sprang i 15 min utan några problem som uppvärmning. Känslan från morgonen var som bortblåst.

I lördags hade jag sedan länge planerat att köra ett distanspass innan min kurs började ner till Stångån och sen hem igen. Detta är en sträcka som jag bränt mycket sula på under tiden som jag studerade i Linköping och mådde psykiskt dåligt. Vad jag inte hade räknat med i min planering var att benen skulle vara lika pigga som fredagsmorgonen (alltså 0% motivation) och att efter 5 km skulle börja så snedvind framifrån som resulterade i rak motvind i 4km i svag uppförslutning. Att jag gick och funderade på om jag skulle ta en taxi hem de sista 2 km är ingen underdrift. Hade för lite kläder på mig (vindjacka, lager 2 tröja och underställ, tights och långkalsonger, vantar, pannband, kompressionstrumpor) och vinden slet i en, men stretade framåt i så snabb fart jag kunde gå i. Jag var mottligt road när jag kom hem, men jag hade tagit mig ut och iallafall rört på mig i 10 km.



söndagen var det kurs och när jag gick hem för att hämta bilen och köra hem till Skövde så värmde solen, fåglarna kvittrade och jag njöt och kroppen skrek efter att få springa. SÅ jag gick hem slet upp löpkläderna och begav mig ut på 5an som ligger i skogen var jag bor. Kroppen kändes bra, trycket var fint. Kanske lite väl bra. Efter 3 km fick jag stanna för syre, efter ytterligare 1 km fick jag stanna för att inte börja spy och sen sprang jag den sista km hem till dörren. Känslan var fantastisk trots att jag fick stanna så studsade jag hem och bara kände lugn i kroppen de 25 milen hem.




No comments:

Post a Comment