Det jag var rädd för hände. Efter ett fruktansvärt löppass på den otroligt långa distansen av 1,5 km. Yes KILOMETER så gav vänster vaden upp. Värken var tillbaka och det kändes inte rätt. Tog mig hem, försökte strecha, la mig i badet, masserade och försökte sova.
Smärtan avtog inte och när jag nästa dag ska köra till jobbet är smärtan så skarp att varje ojämnhet i vägen gjorde mig illamående. Jag kan nästan tala om exakt hur många hålor det finns på de 25km jag har till jobbet nu.
Åkter till läkaren och blev beodrad vila, smärtstillande, antiinflammatoriskt och vila. Vad jag tyckte om läkaren jag fick ska vi inte tala om. Följande dag hade den pulserande smärtan lagt sig, men jag kunde fortfarande inte stödja på benet utan att bli illamående. Så fram med kryckorna!
Har nu vilat i 3 veckor, varit hos sjukgymnasten som misstänker att jag har en djupgående muskelinflammation i vaden. Ja så går det när man slavar med att strecha!
Idag ska jag testa mig på en powerwalk. Om detta går vägen kommer jag att powerwalka i några dagar innan jag vågar mig på en lättare joggingtur. Ska bara skaffa ett par nya skor med, finns misstankar på att skulden kan läggas på mina svarta nike skor.
I was afraid of this, but 3 weeks ago I sustained an injury. Have been on antiinflammatory drugs, pankillers and kruches (or how its spelled). I have seen a physiotherapist and well streching is good for you. Do not forget to strech after exercise kids!
Today I will try a powerwalk. Fingers crossed.
