Gå som en pensionär

Sparng ett distanspass igår på 12,5 km. Höll bra tempo (förutom i backarna), förvånanasvärt bra tempo. Kroppen var seg efteråt, men inte slut och jag slapp min ansträngningshosta jag lätt får när jag sprungit lite tuffare än vanligt *win*

Däremot kanske jag inte strechade vaderna så bra som jag borde gjort efteråt. Jag strechade, men hade behövt gå ner i djupare strech. Att då börja morgonen med maratonmöten har inte direkt hjälp smidigheten i vaderna. Jag har stapplat ner för de små trappstegen utanför alla byggnader på jobbet idag.

Körde såklart ett Afropass ikväll och kasta eldklot och storhoppet fram liknade mer sprattelgubbe som var stelopererad från midjan och ner. Att musklerna var stela är en underdrift. Det tog 35 min att få dem mjuka och sen var passet slut (45 min långt).

Stapplar nu runt i lägenheten och längtar efter sängen och kompressions strumporna som åker på under natten.