Sen jag började träna på Actic i september så har Dansen på onsdagar näst intill varit helig. Såpass helig att jag valt bort andra åtaganden för att få närvara vid så många pass som möjligt.
Nu i vår är det så att vi har fått en ny instruktör och såklart en ny rutin.
Jag vet inte vad jag ska säga men besvikelsen över det nya passet går inte att beskriva med tillräckligt få ord. Jag skulle ta det lugnt för att inte sabba knäet, men under passets gång dök tanken upp mer och mer om jag inte skulle gå och ställa mig på löpbandet istället.
Jag läste häromdagen om gruppträningens sju dödsynder. Jag har nu varit med om en av instruktörernas synder. Var så osäker på passet och koregrafin att det hela kändes oseriöst. Jag kan inte bestämma mig om jag ska boka in mig på passet nästa vecka eller börja ha onsdagar som en vilodag och då istället fokusera på mina studier som börjar nu i vår.
No comments:
Post a Comment