Egentligen skulle jag igår kör tur och retur till Stockholm, men pga sjukdom blev denna plan inställd och jag kunde sitta hemma i min egen vrå och skriva min 5 h hemtenta.
Jag skickade in tentan och sen kom tröttheten. Ni vet man är så utmattad att man känner sig mer zombie än människa. Eftersom jag kunde gick jag och vila i en timme och sen bytte om för min planerade löprunda.
På med kläder, in i bilen upp på berget. Fortfarande helt utmattad i kroppen med en tanke att det släpper när jag börjat röra på mig. Börjar springa ovh benen är so. Två stockar med 5 kg vikter runt fotlederna. I 3.5 km biter jag ihop och springer (går i de riktigt branta backarna) sen är benen slut de har inte mjuknat upp. Beslutar då att gå snabbt resten av distansen. Efter 5km orkar jag psykiskt inte röra mig mer utan vill bara lägga mig ner och sova. Beslutar mig då att lägga ner distansen 7 km och nu bara ta mig till bilen. Distansen slutade på 5,6 km och jag har aldrig känt mig så utmattad efteråt. Seg, trött, halvdöd ja, men nollställd tom aldrig.
Idag är det vilodag och imorgon en lugn 5km runda inplanerad. Att jag behöver återhämta kroppen från förra veckan det vet jag och jag inte kan kräva något från kroppen, men att känna mig så tom det var jag inte beredd på. Bara att hoppas att jag är åter på banan om ca 2 veckor och att jag tills dess lyssnar på kroppens signaler.
No comments:
Post a Comment