Long time no see part II

Göterborgsvarvet gick alltså inte som planerat, men planen efteråt var att ta tag i träningen och skaffa gymkort. Inga mer problem med höften och se till att vara i tipp topp form till operationen. Ju bättre form vid operationen desto snabbare kommer man tillbaka.

Sen kom verkligheten in....

Trände bra fram till midsommar, men ju bättre väder desto lättare att avboka sina pass för mddagar på uteserveringar m.m.
Sen har vi midsommarafton en dag jag var så trött att det tog mig 6h att ta mig från sängen till midsommarlunchen (som varade till 16 och jag dök upp 17). Sen var det lekar och alkohol och lekar är aldrig en bra ide, Ännu värre blir det när man lägget till en bit kartong och gräsmatta. Hoppade och mitt knä klickade till.

En vecka efter detta är jag ute med barndomsvänner på sociten i Varberg och halkar på dansgolvet där knät viker sig, Dagarna efter kunde jag knappt gå och knät var ömt och svullet.

Vi hoppar fram till början på augusti och seglar veckan där jag spenderar ca 10h om dagen ombord segelbåtar och kroppen blir rätt utmattad av detta, Så utmattad att när jag skulle gå under en fallen flaggstång en kväll så ville inte knät vara med igen.

Halta Lotta var tillbaka!

Hösten kom och jag var tillbaka på mitt gamla jobb som gick i 200% från den sekunde jag gick tillbaka in genom dörrarna. Fick en kallelse hem i brevlådan och datumet var bestämt, Den 9 september skulle operationen ske.

Den 8e september kommer jag till jobbet och kan knappt svälja. Bara att ringa operation och ställa in operationen och sen åka hem och bädda ner mig i sängen. Skojar inte när jag säger att jag var dunder förkyld i 4 veckor. Det gick från halsen. till näsan till bihålorna.

Fick ny tid och den 22e oktober opererades jag. Det är 5 veckor sedan, men jag tänkte framöver berätta om min operation och rehabiliteringen efter den.
Så under några dagar kommer jag att berätta om dessa 5 veckor och sedan fortsätta min berättelse fram tills den dag då jag faktiskt kan springa ett maraton.

Long time no see

Nyårslöftet kändes som ett lagom mål.
Inte ett enda av dessa mål kommer att nås till nyår.

I januari bytte jag jobb till ett mer fysiskt arbete och jag började trappa upp löpning, men tyvärr trappades annan träning ner. I februari började jag få ont i höften. Så pass ont att jag var tvungen att upsöka en naprapat inom en vecka då jag mådde illa av att gå i en trappa. Det visade sig att jag hade en rumpa som var förstark för min stackars ljumske och höftkulan drogs helt enkelt sakta men säkert ut ur sin höftskål.

Med några besök hos Erik på Kroppsforum i Uddevalla där han knäckte loss låsningar i rygg och höft, samt masserade loss en del knutor i rumpan. Dessa knutor trodde jag vid första besöket var ben, men han berättade att det bara var spända muskler. I början gick jag på behandling var 4e dag, och efter 3 besök släppte det.

Mellan besöken fick jag strecha och träna hemma. Han konstaterade att problemen med höften berodde på mitt skadade korsband i knät. Jag snebelastade och la all vikt i höften och inget i knät. Efter en del funderingar och samtal bestämmade jag mig för att ringa min ortoped på vårdcentralen för att diskutera mina alternativ då 6 månaders sjukgymnastik inte fått bukt på knät.

Sagt och gjort i mars var jag hos min ortoped och fick en remiss till kirurgen. I april blev jag kallad till kirurgen och efter en konsultation så beslutades det att jag skulle opereras inom 3 månader. Inom dessa tre månader kom ett sommar uppehåll på operation så till hösten skulle det ske.

Jag sprang Göteborgsvarvet eller sprang och sprang jag soppatorskade vid 17 km och sen vinglade jag i mål. Jag var inte tillräkligt tränad inför detta loppa pga alla höftproblem jag haft under våren.

2015 års träningslöften

Jag har funderat en hel del vad jag har för mål med min träning detta året. Några saker är så självklara att jag ska träna för att jag inte tänkt hur jag ska göra.

Mina mål är:

• Springa ett marathon  42km
• För att klara detta är delmålen:
• Göteborgsvarvet 21km
• Lidingöloppet 30km
• Klara handstående utan vägg = träna på kråkan varje dag
• Få en starkare core och hitta det vardagliga aktiva stödet i magen.
• Klara solhälsningar på tå och slippa gå ner på knä när jag går från Planka---> cobran.  

Tunnel run 2014

Detta är det mäktigaste lopp som jag någonsin sprungit!!

Att det var lurförbud är något jag var upprörd och orolig över eftersom jag är något musikberoende. Jag lyssnar nästan dygnet runt på musik och har överlag mycketsvårt att träna uran musik.

 

Men vet ni det gick faktiskt bra ändå, riktigt bra med nytt officiellt Pb och allt. Inga super tider, men att få känna att kroppen gav, hade energi att fortsätta en stund till trots att upploppet gick uppför. Tiden blev i slutet 1:04:09 och om inte idioter hade stannat på och i höjd med mållinjen hade jag klarat de där 9 hundradelarna med. 

Alltså snälla medlöpare när du tar dig över mållinjen stanna inte precis på andra sidan. Vi är garanterat några som kommer i lite fart och inte har 0m i bromssträcka!! Bara en liten ödmjuk förfrågan från en som försöker slutspurts. 

Annars då med reflexvästar på alla, Luis och jus shower var det helt magiskt. Jag vill  inte att det skulle ta slut kunde fortsatt springa lite till trots att de konstant gick uppför eller nerför. 

Första glöggen dracks med och jag kan varmt rekommendera den med en banan och risiftutti som uppladdning. 

Pepparkaka som lopp snack var tyvärr ingen hit: torrt, svårtuggat och en känsla av illamående kom som ett brev på posten.

7km näsblod

Snoret höll sig under kontroll så jag bestämde mig för en löprunda på 5km +.

När jag svängt av femman och gått in på milen för att antingen springa 10 eller 7,5km började jag blöda näsblod. 

Så antingen fortsatte jag framåt eller vända. Eftersom jag tillhör populationen som genom lite förkylning, enklare stötar eller hård tanke verksamhet får näsblod valde jag att fortsätta framåt. Tack godegud för att jag oftast har en näsduk med mig ut. 

Enligt kartan på billingens skidområde sprang jag ca 7,5 km. Enligt mitt Nike chip knappa 7km. Tror en kalibrering är dags. 

Jag såg inte allt dör misshandlad ut , bara lite blodstänk på vit kjol, bar hud. 

Och efter löpning godis

Rockyroad från wienerbageriet nästgårds. 

En vacker höstdag

Kroppen och själen skriker om långrunda i höstsolen. 

SNORET: långrunda haha dream On sucker..... Kan förhandla om 5 km men räkna med snor....

Tjejmilen 2014

Med ett löpstopp på nära fyra månader och ingen distans gjorde sedan Göteborgsvarvet var det blandade känslor och förväntningar jag ställde mig i min startfålla igår. 

Målet var att komma runt utan smärta. Den stora frågan var om knät faktiskt skulle hålla för belastningen. 

Det blev inga rekordtider, men heller inget nytt bottennapp. Jag sprang hela vägen runt i alla backar utan smärta. Avslutade med en halvhjärtad slutspurt men runt kom jag utan smärta! 

Och tiden. Jo men 1:09:03 

Känslan: jag kan fortsätta springa ett tag till i detta tempo

Lycka: euphorisk som jag sa till en vän på  insta: detta är nog bättre än sex. Att kunna springa igen