Nyårslöftet kändes som ett lagom mål.
Inte ett enda av dessa mål kommer att nås till nyår.
I januari bytte jag jobb till ett mer fysiskt arbete och jag började trappa upp löpning, men tyvärr trappades annan träning ner. I februari började jag få ont i höften. Så pass ont att jag var tvungen att upsöka en naprapat inom en vecka då jag mådde illa av att gå i en trappa. Det visade sig att jag hade en rumpa som var förstark för min stackars ljumske och höftkulan drogs helt enkelt sakta men säkert ut ur sin höftskål.
Med några besök hos Erik på Kroppsforum i Uddevalla där han knäckte loss låsningar i rygg och höft, samt masserade loss en del knutor i rumpan. Dessa knutor trodde jag vid första besöket var ben, men han berättade att det bara var spända muskler. I början gick jag på behandling var 4e dag, och efter 3 besök släppte det.
Mellan besöken fick jag strecha och träna hemma. Han konstaterade att problemen med höften berodde på mitt skadade korsband i knät. Jag snebelastade och la all vikt i höften och inget i knät. Efter en del funderingar och samtal bestämmade jag mig för att ringa min ortoped på vårdcentralen för att diskutera mina alternativ då 6 månaders sjukgymnastik inte fått bukt på knät.
Sagt och gjort i mars var jag hos min ortoped och fick en remiss till kirurgen. I april blev jag kallad till kirurgen och efter en konsultation så beslutades det att jag skulle opereras inom 3 månader. Inom dessa tre månader kom ett sommar uppehåll på operation så till hösten skulle det ske.
Jag sprang Göteborgsvarvet eller sprang och sprang jag soppatorskade vid 17 km och sen vinglade jag i mål. Jag var inte tillräkligt tränad inför detta loppa pga alla höftproblem jag haft under våren.
No comments:
Post a Comment