Det har inte blivit någon löpning detta året. Förräns nu!
I söndags testade jag att springa ett distanspass. Det blev totalt 12.5 km, men efter 9 km fick jag helt ge upp och gå innan dess så var det lite olika tempo. Allt från gång till lite snabbare löpning.
Efter 9 km orkade inte knämuskulaturen hålla ihop knäet utan det började glida i sidled så jag valde att gå sista biten tillbaka till klubbstugan. Höll på att avlida utav detta med eftersom det i slutet av turen kommer en backe som heter duga. OM jag någon gång i mitt liv lyckas med ett högre tempo än gång (krypa) upp så är jag nöjd.
Hur lång tid det tog det vet jag inte, men vet att inte gick det snabbt.
idag fredag gick jag till gymmet skulle köra intervaller, men fegade och valde istället att springa 5km. Och 5 km på 30 min blev det. Helt klart nöjd med detta tempo och distans. Knäet kändes lite vid uppvärmningen men annars gå gick det galant.
Mitt mål är nu att till nästa distans träning i februari klarar att springa ca 10-11 km utan problem med knäet.
Friday, January 24, 2014
Friday, January 17, 2014
Instruktörernas sju dödssynder
adrELIN skrev härom veckan ett inlägg om gruppträningens sju dödssynder gällande deltagarna. Efter min erfarenhet på onsdagsdansen lämnade jag en kommentar om en av gruppinstruktörernas dödsynder. Hon tyckte då att jag borde skriva ihop instruktörernas sju dödssynder ur mitt perspektiv. Jag har nu skrivit ihop dessa enligt mitt perspektiv.
* En liten parentes kan vara bra här. 4 av 7 punkter har jag upplevt sedan jag bytte gym i höstas. Jag har tidigare tränat på ett helt fantastiskt gym men efter en, två, tre flyttar mellan olika städer har jag nu stadgat mig någorlunda och skaffat ett mer permanent gymmedlemskap.
1) Presenterar sig inte.
Man kommer till sitt pass och hittar en lämpligt plats i salen. Är man ny på stället är man lite osäker över de oskrivna reglerna, men det brukar lösa sig bra när instruktören presenterat sig och passet man är på. Instruktören hälsar alla välkomna till pass X & kör sedan igång. Visst i de flesta fall står namnet på bokningen, men mitt minne gällande namn är lika bra som en guldfisk (ca 3 sek). Så nu ska jag spendera följande 30-75 min med X. Tyvärr peppen över att jag kommer tillbaka igen dalar sakta nedåt.
2) Kan inte sitt pass,
Ny release, ny instruktör på ny typ av pass, Stress etc. Sorry om mer än 50% av passet inte sitter då har du tappat mig & min önskan att pusha mig själv till max. Frustrationen kommer att öka ju mer fel det blir eftersom mitt flyt, min go, mitt lugn kommer att vara som bortblåst.
Jag instuktörer får ha tillfällig amnesi där de glömmer en låt, glömmer en kombination i en låt. Men inte varje låt under hela passet. Frustrationen är övertalig och känslan att man bara vill gå ut därifrån överhängande.
**
Glömmer andra sidan av kroppen i sidoövningar.
Detta gäller mest inom Yoga, Pilates, strech passen.
Med många skador/slitningar i kroppen så är dessa pass viktiga för mig. Senast förra året fick jag en muskelinflammation i vaden för att jag strechande för dåligt efter mina löppass. Att då stå på ett pass köra ena sidan byta övning strecha, byta övning nästa ben strecha en övning och sen gå över till armar, rygg etc är i min värld mycket irriterande och även en rädsla att jag ska ligga på britsen hos läkaren i igen gråtandes i smärta efter att ha spytt x antal gånger när man rört på benet. Att det händer en gång under ett pass att den andra sidan glöms bort kan jag leva med, men när det börjar bli 2 av 5 pass att man någon gång under passet bara gör ena sidan. Oavsett om det är armar, ben, mage, etc. Trovärdigheten för instruktören sjunker och man börjar titta på vilka andra liknande pass med andra instruktörer finns det på gymmet.
3) Hälsar inte på stammisarna.
Här är det lite olika krav beroende på hur många deltagare som är på varje pass, men har du individer som dyker upp varje vecka under en 6 månaders period (+/- några gånger) då borde du som instruktör känna igen dem och när du samlar i deltagarlappen hälsa igenkännande. Jag har tränat på gym där vi är en 60-70 deltagare på passen och redan efter en 2-3 gånger fått ett "hej, kul att se dig igen" etc. Jag har även tränat på ett gym med ca 20 deltagare per pass och inte fått ett enda hej på 15ggr (ja jag började att räkna, sen slutade jag gå när jag hittade en trevligare instruktör på samma typ av pass). Jag säger inte att vi ska bli bästa vänner och prata varje gång vi ses på gymmet, men ett "hej, kul att du är här och tränar igen" kommentar gör att man känner sig uppskattad.
4) Har "kafferep"/ privat träning med vännerna.
Dina vänner har kommit på ditt pass kul! Ni har pratat klart nu passet börjar! Jaha du tränar med dina vänner med oss som åskådare. Hmm kompisen tg inte i till räckligt så du var tvungen att pusha, men jag då jag tog just felgrepp på stången, men det missade du helt under hela låten (fick reda på först senare för en annan instruktör att det var brett grepp inte smalt grepp)...
Känslan av att man stör. är i vägen inte borde vara där är ganska överhängande. Ja du har ett jobb att sköta, alla dagar är man inte på topp. Men du jag betalar för det här så att du ska få din lön (hur stor/liten den än är) med mina surt förvärvade pengar från mitt jobb. Se till att vi andra också får ut det vi betalt för eller kör en PT session med dina vänner istället.
5) Skippar gå igenom kluriga kombinationer eftersom man snart ska byta release och alla här inne kan ju nu denna release.
man behöver inte gå igenom allt om det finns nya i rummet. Saken är den att är man helt grön på passet så är det bra att snabbt gå igenom tungvrickarna. Det finns garanterat andra i rummet som har problem med koordinationen/ minnet så en snabbis med de svåraste skadar ingen. Chansen är att den nye individen faktiskt kommer tillbaka igen eftersom den kunnat ge lite mer än bara styrfart på delar av passet.
* I dessa fall kan det också vara bra att varna om det finns extremt tunga avsnitt där folk är kända att inte kommer ner för trappan dagen efter. Träningsvärk är bra, men att vara funktions duglig på jobbet är också bra.
6) Drar över tiden på passet utan att meddela att man kör 5-15 min längre "eftersom salen är obokad efteråt".
Man vill få ut det mesta av sin träning. men ibland är det faktiskt så att oavsett hur kul passet är så har man en deadline att passa. En buss, en barnvakt, ett jobb, en middag, en date, en resa m.m. Är man inne i passet och har bra ös förstår jag om man som instruktör vill köra lite extra, en extra låt, extra lång strech eller en extra utmaning. Detta är helt ok, men detta måste framgå i början av passet att man kommer köra extra och sedan är det instruktörens ansvar att se till att passet slutar i tid/ man meddelar tydligt att nu är egentligen passet slut de som inte kan/ vill stanna kan gå, resten kan köra vidare.
Hur sur man blir när man inser att passet dragit över 10 min och man missar sin buss och får vänta i 1h är inte uppskattat, heller inte att behöva stressa hem för att duscha/byta om för att sedan kasta sig i bilen/på tåget för att åka i väg på en resa. *Har råkat ut för alla ovanför.
7) Byter Cd-skiva mellan varje låt.
Ok. Detta har jag egentligen bara råkat ut för en gång och jag höll på att fullständigt explodera. Visst instruktörer som kör egna pass kan också ändra om låtar lite efter hur de känner osv. Ja du får lov att byta låt, jag förstår mycketväl om du blir trött på dem (det blir jag med), men har du planerat att byta låtar gör det lite smidigt Antingen bränn en CD eller gör en ny spellista på din telefon där du har dina nya och old faithful låtar på. Visst vi kan ta en klunk vatten medas du byter låt, men att byta Cd skiva och bläddra i en stor pärm efter rätt CD tar tid. Tid som jag har betalt för och som jag vill få ut träning av, inte stå och göra en basövning om och om igen tills du är klar. Och du så stor är inte min vattenflaska, samt om min flaska är tom när passet är slut är det tyvärr oftast ett tecken på att jag varit uttråkad. Sveper jag flaskan när passet är slut och hår, linne klistrar på kroppen det är ett bra tecken jag har jobbat och glömt att dricka för jag haft så kul!
Detta är min erfarenhet av instruktörers sju dödssynder och som sagt för 6 månader sen tror jag att jag bara kommit på 4. Ska någon dag göra en recension av mitt nuvarande gym och också berätta varför jag stannar.
* En liten parentes kan vara bra här. 4 av 7 punkter har jag upplevt sedan jag bytte gym i höstas. Jag har tidigare tränat på ett helt fantastiskt gym men efter en, två, tre flyttar mellan olika städer har jag nu stadgat mig någorlunda och skaffat ett mer permanent gymmedlemskap.
1) Presenterar sig inte.
Man kommer till sitt pass och hittar en lämpligt plats i salen. Är man ny på stället är man lite osäker över de oskrivna reglerna, men det brukar lösa sig bra när instruktören presenterat sig och passet man är på. Instruktören hälsar alla välkomna till pass X & kör sedan igång. Visst i de flesta fall står namnet på bokningen, men mitt minne gällande namn är lika bra som en guldfisk (ca 3 sek). Så nu ska jag spendera följande 30-75 min med X. Tyvärr peppen över att jag kommer tillbaka igen dalar sakta nedåt.
2) Kan inte sitt pass,
Ny release, ny instruktör på ny typ av pass, Stress etc. Sorry om mer än 50% av passet inte sitter då har du tappat mig & min önskan att pusha mig själv till max. Frustrationen kommer att öka ju mer fel det blir eftersom mitt flyt, min go, mitt lugn kommer att vara som bortblåst.
Jag instuktörer får ha tillfällig amnesi där de glömmer en låt, glömmer en kombination i en låt. Men inte varje låt under hela passet. Frustrationen är övertalig och känslan att man bara vill gå ut därifrån överhängande.
**
Glömmer andra sidan av kroppen i sidoövningar.
Detta gäller mest inom Yoga, Pilates, strech passen.
Med många skador/slitningar i kroppen så är dessa pass viktiga för mig. Senast förra året fick jag en muskelinflammation i vaden för att jag strechande för dåligt efter mina löppass. Att då stå på ett pass köra ena sidan byta övning strecha, byta övning nästa ben strecha en övning och sen gå över till armar, rygg etc är i min värld mycket irriterande och även en rädsla att jag ska ligga på britsen hos läkaren i igen gråtandes i smärta efter att ha spytt x antal gånger när man rört på benet. Att det händer en gång under ett pass att den andra sidan glöms bort kan jag leva med, men när det börjar bli 2 av 5 pass att man någon gång under passet bara gör ena sidan. Oavsett om det är armar, ben, mage, etc. Trovärdigheten för instruktören sjunker och man börjar titta på vilka andra liknande pass med andra instruktörer finns det på gymmet.
3) Hälsar inte på stammisarna.
Här är det lite olika krav beroende på hur många deltagare som är på varje pass, men har du individer som dyker upp varje vecka under en 6 månaders period (+/- några gånger) då borde du som instruktör känna igen dem och när du samlar i deltagarlappen hälsa igenkännande. Jag har tränat på gym där vi är en 60-70 deltagare på passen och redan efter en 2-3 gånger fått ett "hej, kul att se dig igen" etc. Jag har även tränat på ett gym med ca 20 deltagare per pass och inte fått ett enda hej på 15ggr (ja jag började att räkna, sen slutade jag gå när jag hittade en trevligare instruktör på samma typ av pass). Jag säger inte att vi ska bli bästa vänner och prata varje gång vi ses på gymmet, men ett "hej, kul att du är här och tränar igen" kommentar gör att man känner sig uppskattad.
4) Har "kafferep"/ privat träning med vännerna.
Dina vänner har kommit på ditt pass kul! Ni har pratat klart nu passet börjar! Jaha du tränar med dina vänner med oss som åskådare. Hmm kompisen tg inte i till räckligt så du var tvungen att pusha, men jag då jag tog just felgrepp på stången, men det missade du helt under hela låten (fick reda på först senare för en annan instruktör att det var brett grepp inte smalt grepp)...
Känslan av att man stör. är i vägen inte borde vara där är ganska överhängande. Ja du har ett jobb att sköta, alla dagar är man inte på topp. Men du jag betalar för det här så att du ska få din lön (hur stor/liten den än är) med mina surt förvärvade pengar från mitt jobb. Se till att vi andra också får ut det vi betalt för eller kör en PT session med dina vänner istället.
5) Skippar gå igenom kluriga kombinationer eftersom man snart ska byta release och alla här inne kan ju nu denna release.
man behöver inte gå igenom allt om det finns nya i rummet. Saken är den att är man helt grön på passet så är det bra att snabbt gå igenom tungvrickarna. Det finns garanterat andra i rummet som har problem med koordinationen/ minnet så en snabbis med de svåraste skadar ingen. Chansen är att den nye individen faktiskt kommer tillbaka igen eftersom den kunnat ge lite mer än bara styrfart på delar av passet.
* I dessa fall kan det också vara bra att varna om det finns extremt tunga avsnitt där folk är kända att inte kommer ner för trappan dagen efter. Träningsvärk är bra, men att vara funktions duglig på jobbet är också bra.
6) Drar över tiden på passet utan att meddela att man kör 5-15 min längre "eftersom salen är obokad efteråt".
Man vill få ut det mesta av sin träning. men ibland är det faktiskt så att oavsett hur kul passet är så har man en deadline att passa. En buss, en barnvakt, ett jobb, en middag, en date, en resa m.m. Är man inne i passet och har bra ös förstår jag om man som instruktör vill köra lite extra, en extra låt, extra lång strech eller en extra utmaning. Detta är helt ok, men detta måste framgå i början av passet att man kommer köra extra och sedan är det instruktörens ansvar att se till att passet slutar i tid/ man meddelar tydligt att nu är egentligen passet slut de som inte kan/ vill stanna kan gå, resten kan köra vidare.
Hur sur man blir när man inser att passet dragit över 10 min och man missar sin buss och får vänta i 1h är inte uppskattat, heller inte att behöva stressa hem för att duscha/byta om för att sedan kasta sig i bilen/på tåget för att åka i väg på en resa. *Har råkat ut för alla ovanför.
7) Byter Cd-skiva mellan varje låt.
Ok. Detta har jag egentligen bara råkat ut för en gång och jag höll på att fullständigt explodera. Visst instruktörer som kör egna pass kan också ändra om låtar lite efter hur de känner osv. Ja du får lov att byta låt, jag förstår mycketväl om du blir trött på dem (det blir jag med), men har du planerat att byta låtar gör det lite smidigt Antingen bränn en CD eller gör en ny spellista på din telefon där du har dina nya och old faithful låtar på. Visst vi kan ta en klunk vatten medas du byter låt, men att byta Cd skiva och bläddra i en stor pärm efter rätt CD tar tid. Tid som jag har betalt för och som jag vill få ut träning av, inte stå och göra en basövning om och om igen tills du är klar. Och du så stor är inte min vattenflaska, samt om min flaska är tom när passet är slut är det tyvärr oftast ett tecken på att jag varit uttråkad. Sveper jag flaskan när passet är slut och hår, linne klistrar på kroppen det är ett bra tecken jag har jobbat och glömt att dricka för jag haft så kul!
Detta är min erfarenhet av instruktörers sju dödssynder och som sagt för 6 månader sen tror jag att jag bara kommit på 4. Ska någon dag göra en recension av mitt nuvarande gym och också berätta varför jag stannar.
Wednesday, January 15, 2014
Onsdags dansen
Sen jag började träna på Actic i september så har Dansen på onsdagar näst intill varit helig. Såpass helig att jag valt bort andra åtaganden för att få närvara vid så många pass som möjligt.
Nu i vår är det så att vi har fått en ny instruktör och såklart en ny rutin.
Jag vet inte vad jag ska säga men besvikelsen över det nya passet går inte att beskriva med tillräckligt få ord. Jag skulle ta det lugnt för att inte sabba knäet, men under passets gång dök tanken upp mer och mer om jag inte skulle gå och ställa mig på löpbandet istället.
Jag läste häromdagen om gruppträningens sju dödsynder. Jag har nu varit med om en av instruktörernas synder. Var så osäker på passet och koregrafin att det hela kändes oseriöst. Jag kan inte bestämma mig om jag ska boka in mig på passet nästa vecka eller börja ha onsdagar som en vilodag och då istället fokusera på mina studier som börjar nu i vår.
Nu i vår är det så att vi har fått en ny instruktör och såklart en ny rutin.
Jag vet inte vad jag ska säga men besvikelsen över det nya passet går inte att beskriva med tillräckligt få ord. Jag skulle ta det lugnt för att inte sabba knäet, men under passets gång dök tanken upp mer och mer om jag inte skulle gå och ställa mig på löpbandet istället.
Jag läste häromdagen om gruppträningens sju dödsynder. Jag har nu varit med om en av instruktörernas synder. Var så osäker på passet och koregrafin att det hela kändes oseriöst. Jag kan inte bestämma mig om jag ska boka in mig på passet nästa vecka eller börja ha onsdagar som en vilodag och då istället fokusera på mina studier som börjar nu i vår.
Tuesday, January 14, 2014
Floortechnique
Jag har bytt dansskola. Från att ha dansat vuxenklass på kulturskolan har jag nu bytt till floortecnique och eventuellt medel balett på Helens dansskola i Skövde.
Jag ska testa baletten nästa vecka och se vad jag tycker, men floortecniquen kommer jag att fortsätta med. Det var inte de svåraste övningarna, men benen var högt (lågt) och flaxiga.
Att jag körde rumpa i söndags och ett hejdundrande Afropass igår så är det vissa (95%) muskler som är lite (mycket) ömma.
Knäet verkar hålla ihop, men jag får ta det försiktigt och lyssna på kroppen.
Jag ska testa baletten nästa vecka och se vad jag tycker, men floortecniquen kommer jag att fortsätta med. Det var inte de svåraste övningarna, men benen var högt (lågt) och flaxiga.
Att jag körde rumpa i söndags och ett hejdundrande Afropass igår så är det vissa (95%) muskler som är lite (mycket) ömma.
Knäet verkar hålla ihop, men jag får ta det försiktigt och lyssna på kroppen.
Wednesday, January 8, 2014
2h läkarbesök + 1000 m zic zag simning
Igår fick jag en akuttid för att kolla upp mitt knä. Inga ledband är skadade och har heller inga brutna ben. Där emot en kraftig muskelinflammation. Jag har nu fått smärtstillande och ordination att fortsätta röra på mig. Blir det inte bra på 2 veckor ska jag tillbaka.
Så med de resultaten gick jag till simhallen. Jag och resten av Skövde. Det var så mycket folk där. I vanliga fall finns det alltid en crawling/redskaps bana, men igår var trycket så hårt att den var bortplockad. Det var bara att zickzacka bland alla andra. 1000m blev det sen gav jag upp och gick och badade bastu istället.
Tuesday, January 7, 2014
Skidsemestern i Åre
Ja så mycket skidåkning som var planerat blev det inte och jag inser nu så här i efterhand att mitt liftkort garanterat hamnar i statistikhögen *åkte till Åre och festade över Nyår* och inte *Åkte till Åre och åkte massa massa skidor över nyår*.
Jaja jag fick 1½ dag i slalombacken och 1 dag i längspåret. Och att jag inte är född som en naturalborn längdskidåkare är det ingen som tvekar över. Att jag kan ta mig fram på ett par längdskidor: Ja! Men kan inte svänga eller bromsa........
Känner mig ändå stolt att jag tog mig runt 7km i längdspåret med ett sönderslaget knä, kom iof inte tillbaka mindre sönderslagen. Det blev en seriekrock och en kalas vurpa när jag skulle svänga av spåret till vänster och spåret gick åt höger. Denna korsning lyckades iof jag och mina 2 vänner visa 3 olika stilar hur man byter skidled.
stil 1) Nybörjaren som ALDRIG innan stått på ett par längdskidor. Tar ett kliv åt vänster och stannar.
stil 2) den erfarne som drog med oss ut. Fortsätter rakt fram i nuvarande skidspår tills dess att backen tar slut och farten avtar och vänder helt enkelt sedan om och tar sig tillbaka uppför backen till var korsningen var. (Ja svängen låg mitt i en nedförsbacke).
stil 3) Nybörjare 2 som under påsk först stod på ett par längdskidor sedan 10 års ålder. Lyckas svänga med högerskida, men vänster skida stannar "snällt" kvar i existerande spår. Sonika en praktvurpa med skidor, stavar och ben i en enda röra. Misstankar började nu att komma att jag inte har någon styrsel i vänsterknäled.
Sedan blev det en dags vila med en bilfärd till Östersund och planen var lite längd dag 5 (sista dagen). Jag valde istället att ta en promenad till Karoliner monumentet i Duved och sedan träna lite hemma. Träningen gick helt ok, fick göra lite korrigeringar för att inte belasta knäet för mycket. Körde som slutfs knäböj med upphopp. Mycket dum ide, mycket mycket dum ide. Landade felbelastad på andra upphopppet och knäet vek sig i sidled.
Direkt efter detta ringde jag min vårdcentral som sa att jag skulle komma in följande vecka för röntgen och undersökning.
Jaja jag fick 1½ dag i slalombacken och 1 dag i längspåret. Och att jag inte är född som en naturalborn längdskidåkare är det ingen som tvekar över. Att jag kan ta mig fram på ett par längdskidor: Ja! Men kan inte svänga eller bromsa........
Känner mig ändå stolt att jag tog mig runt 7km i längdspåret med ett sönderslaget knä, kom iof inte tillbaka mindre sönderslagen. Det blev en seriekrock och en kalas vurpa när jag skulle svänga av spåret till vänster och spåret gick åt höger. Denna korsning lyckades iof jag och mina 2 vänner visa 3 olika stilar hur man byter skidled.
stil 1) Nybörjaren som ALDRIG innan stått på ett par längdskidor. Tar ett kliv åt vänster och stannar.
stil 2) den erfarne som drog med oss ut. Fortsätter rakt fram i nuvarande skidspår tills dess att backen tar slut och farten avtar och vänder helt enkelt sedan om och tar sig tillbaka uppför backen till var korsningen var. (Ja svängen låg mitt i en nedförsbacke).
stil 3) Nybörjare 2 som under påsk först stod på ett par längdskidor sedan 10 års ålder. Lyckas svänga med högerskida, men vänster skida stannar "snällt" kvar i existerande spår. Sonika en praktvurpa med skidor, stavar och ben i en enda röra. Misstankar började nu att komma att jag inte har någon styrsel i vänsterknäled.
Sedan blev det en dags vila med en bilfärd till Östersund och planen var lite längd dag 5 (sista dagen). Jag valde istället att ta en promenad till Karoliner monumentet i Duved och sedan träna lite hemma. Träningen gick helt ok, fick göra lite korrigeringar för att inte belasta knäet för mycket. Körde som slutfs knäböj med upphopp. Mycket dum ide, mycket mycket dum ide. Landade felbelastad på andra upphopppet och knäet vek sig i sidled.
Direkt efter detta ringde jag min vårdcentral som sa att jag skulle komma in följande vecka för röntgen och undersökning.
Sunday, January 5, 2014
Träningsåret 2013
2013 började med att jag kunde börja springa igen och mitt vänster ben var bättre. Höstens vila, styrka och simning gjorde susen.
Fokus låg på att träna inför Göteborgs varvet och träning blev det. Kanske inte lika hårt som jag hade önskat, men att vaden inte krånglade och att jag skulle stå i min startgrupp var mitt mål.
Lyckades gå och bli dundersjuk veckan innan varvet så löpning 21 KM uteslöts och istället blev det en jogging/PW tur med en kär vän som hade problem med benhinnorna runt Göteborg. Tog mig runt och inte helt missnöjd med tiden (för en PW/jogg).
Sen var det hundlöpet eller dödens runda som jag också skulle vilja kalla den veckan efter. Jag var sliten efter varvet, det var varmt och Ki höll hela tiden en växel över mig, jag trampade fel och kunde inte springa längre än 3km utan kraftiga smärtor i höger foten förräns början på augusti. Hade dragit upp en gammal fotskada och eftersom jag inte bröt när jag trampade fel utan sprang/joggade vidare i 7km har jag ingen annan än mig själv att skylla på.
Detta betyder att jag inte var i form inför tjejmilen som jag ville, tog mig runt och de första 6km gick super sen började jag frysa och må illa så tog det säkra före det osäkra och sänkte på tempot (alltså gick in på sämre tid än förre året). Det var värmebölja kanske ska tillläggas och att man börjar frysa kändes inte ultimat, att jag började frysa förra året i spöregn är en helt annan femma.
I oktober blevjag tillfrågad av en kompis om jag inte ville springa billingehus loppet med henne, men enbart 5Km eftersom hon inte kände att hon orkade alla backa på det långa loppet. Tyvärr blev hon skadad så jag fick springa själv och persade med 4 min!! Äntligen ett lopp som gick min väg.
Resten av året har jag fokuserat på att bygga upp en jämn styrka i kroppen (jag är mycket mycket starkare i höger än vänster) och lägga grunderna inför de halvmaror jag ska springa i vår.
Nu till det tråkiga. Nyårsafton första åket för dagen trillar jag i skidbacken och mitt vänster knä klickar till. Det var en riktig mesvrupa där jag inte hade någon fart, men två kullerbyttor med skidorna kvar på blev det. Ont gjorde det och knäet svullnade, men tänkte att det bara var en sträckning. Sitter nu i soffan och ska få en akutid till idrottsläkaren i staden så fort helgerna är över. Knäet viker sig i sidled vid felbelastning.
367 dagar var mitt vänsterben skadefritt...
Fokus låg på att träna inför Göteborgs varvet och träning blev det. Kanske inte lika hårt som jag hade önskat, men att vaden inte krånglade och att jag skulle stå i min startgrupp var mitt mål.
Lyckades gå och bli dundersjuk veckan innan varvet så löpning 21 KM uteslöts och istället blev det en jogging/PW tur med en kär vän som hade problem med benhinnorna runt Göteborg. Tog mig runt och inte helt missnöjd med tiden (för en PW/jogg).
Sen var det hundlöpet eller dödens runda som jag också skulle vilja kalla den veckan efter. Jag var sliten efter varvet, det var varmt och Ki höll hela tiden en växel över mig, jag trampade fel och kunde inte springa längre än 3km utan kraftiga smärtor i höger foten förräns början på augusti. Hade dragit upp en gammal fotskada och eftersom jag inte bröt när jag trampade fel utan sprang/joggade vidare i 7km har jag ingen annan än mig själv att skylla på.
Detta betyder att jag inte var i form inför tjejmilen som jag ville, tog mig runt och de första 6km gick super sen började jag frysa och må illa så tog det säkra före det osäkra och sänkte på tempot (alltså gick in på sämre tid än förre året). Det var värmebölja kanske ska tillläggas och att man börjar frysa kändes inte ultimat, att jag började frysa förra året i spöregn är en helt annan femma.
I oktober blevjag tillfrågad av en kompis om jag inte ville springa billingehus loppet med henne, men enbart 5Km eftersom hon inte kände att hon orkade alla backa på det långa loppet. Tyvärr blev hon skadad så jag fick springa själv och persade med 4 min!! Äntligen ett lopp som gick min väg.
Resten av året har jag fokuserat på att bygga upp en jämn styrka i kroppen (jag är mycket mycket starkare i höger än vänster) och lägga grunderna inför de halvmaror jag ska springa i vår.
Nu till det tråkiga. Nyårsafton första åket för dagen trillar jag i skidbacken och mitt vänster knä klickar till. Det var en riktig mesvrupa där jag inte hade någon fart, men två kullerbyttor med skidorna kvar på blev det. Ont gjorde det och knäet svullnade, men tänkte att det bara var en sträckning. Sitter nu i soffan och ska få en akutid till idrottsläkaren i staden så fort helgerna är över. Knäet viker sig i sidled vid felbelastning.
367 dagar var mitt vänsterben skadefritt...
Saturday, January 4, 2014
Lördagen den 28 december. Årets sista distanspass
Jag ligger lite efter här känner jag. Hade tänkt att jag skulle bloggat en massa på tåget upp till Åre, men det blev noll inlägg (jag sov).
Men iallafall lördagen innan jag åkte bestämde jag mig för att bege mig ut på en långrunda. Första planen var att gå upp på billingen och springa 5an och sen gå hem. Men när jag väl kom upp ändrade jag mig och valde gröna milen men att istället springa 2:30 min och gå 1min. Första kilometrarna kändes bra, men sen ville jag dö. Fortsatte dock och tog mig runt men med mycket stappliga ben. Nu skulle jag ta mig ner för berget med. Gick den första kilometern eftersom det är så brant, men joggade sedan fram tills första backen (ca 2km) efter den skakade jag ur benen och gick hem.
Som allt blev det 16 km på 1:55 och jag känner mig nöjd med den tiden. Har inte försökt mig på några längre rundor sedan tjejmilen i september och vet nu vad jag har att jobba med.
Subscribe to:
Posts (Atom)